Trots lite bakslag i form av snö igår så känns det att vintern släppt taget nu :)

Har ju jobbat i en övertalighets pool nu medan dom letar nytt jobb till mig och det har väl känts sådär... Inte höra hemma nånstans, obestämda tider, man vet inte vart man ska osv. Jag har känt mig väldigt kluven och besvärad av att jag egentligen inte vet vad jag vill jobba med nu, äldreomsorg, hemvård, personlig assistans, gruppboende, det finns ju en del inom vuxenförvaltningen.

Så plötsligt händer det... ska på min andra intro och jag är riktigt nervös eftersom jag inte har någon erfarenhet av det handikapp denna brukare har; autism. Kommer dit, får se dagens schema och det är fullpackat med aktiviteter! Brukaren är pigg, alert, en störtskön lirare, på sitt alldeles egna tillslutna sätt. En av de första saker som händer är att hon jag går intro med frågar om jag hört nåt om stället innan, jag svarar nej och hon säger bra... redan där blir jag intresserad :) Mmm, jag är nog lite konstig :)

Mitt förra jobb var väl kanske också ett sånt ställe, dit vikarier inte ville och bara några få poolare var inskolade. Krävande? ja, svårt? jo, lärorikt? japp, givande? enormt!

Mitt förra jobb och den här arbetsplatsen är helt olika, men båda kräver/de mycket och sånna ställen får nog lätt dåligt rykte, men är man intresserad och lär sig klara av det kan det bli enormt roligt och givande.

Efter halva dagen fick jag veta att det fanns ett vikariat på stället om jag var intresserad.... :) Jag har ju hittills varit helt och hållet ute efter en ny nattjänst, men faktiskt, jag kände att detta lockar mig enormt och jag lovade att fundera.

Autism fascinerar mig och arbetssättet runt brukaren, fyrkantigt, strukturerat, mot ett större mål, det är absolut nåt jag vill lära mig mer om.

Några dagar senare ringde jag till en av de som ska hitta jobb till mig och berättade hur jag kände, jag är jätteintresserad men vill gärna ha mer intro innan jag bestämmer mig. Hon blev först förvånad över att jag hamnat i jobb där, sen blev hon ännu mer förvånad över att jag var intresserad av fortsatt arbete där :) Jag har nu gått tre introdagar där och hinner göra tre till innan jag har möte med chefen. Tar jag det blir det nog långvarigt, tjejen jag ska vikariera för har börjat jobba fackligt och kanske inte kommer tillbaka alls.

Om nån hade sagt för en månad sen att jag skulle välja 97% dag/kväll före 80% natt hade jag skrattat högt! ;)

Själv upptäckte jag TH 2008 när juryn i Idol jämförde Johan Palm med Tokio Hotels sångare Bill. Jag googlade och hittade låten "Rette Mich" och den satt sig som ett smäck. Sedan dess har jag varit fast, jag älskar budskapet (som jag tolkar det) i deras musik och jag kan relatera till det. Jag blir glad när jag lyssnar på dom och Bill har världens skönaste röst. Tonårsband eller inte, i dont care, jag tycker dom har otroligt mycket att ge för att vara så unga och jag hoppas dom kommer skriva och skapa musik i många år framåt.

I oktober i år släppte som en ny skiva, Humanoid, och det var självklart det temat turnén hade; Welcome to Humanoid City... Showen började med en enorm metallboll som det sken massa ljus ur, sakta men säkert öppnades den och när den hade öppnats helt kom Bill fram och började sjunga. Jag kan säga att ljudnivån på publiken var ordentligt hög... men det förstärkte hela känslan och upplevelsen! Helt overkligt var det att dom stod där framme på scenen, jag erkänner att jag blev lite skakig men några tonårs skrik blev det inte :)

Bill sjöng jättebra, stadig klar röst med inlevelse och mjukhet som bara han kan och tonsäker vad han också! Jag var lite nervös att jag inte skulle tycka om dom live, en del artister är inte bra live utan bäst i studion... men dom var helt jävla underbara där framme på scenen! Vilken musikupplevelse! Jag hade rysningar från tårna ända ut i dreadstopparna, haha.

Kläderna var väl kanske det enda jag inte gillade. Svart läder har jag inget emot men Bill hade typ tre olika lustiga jackor med stora grejer på axlarna. För mig hade han inte behövt allt det, jag ville se och höra honom! Näst sista outfiten var läderbyxor och en jeans väst och den gillade jag bäst.

Dom inledde konserten med en låt som heter Noise, refrängen går "make some noise", haha, ja nog lät det i Globen alltid. Det var inte ens fullsatt men det lät som det och mer därtill. Minsta lilla som rörde sig på scenen innan det hade börjat framkallade enorma jubel, killen som kollade ljudet t.ex. lär ha känt sig rätt uppskattad ;)

Så coolt att ha hört och sett dom live och jag är så himla glad att jag inte blev besviken. Humanoid albumet kommer gå hett i lurarna lång tid framöver.

Som snart 30 åring kan jag dock intyga att om man verkligen lyssnar, utan fördomar, så märker man att detta band har mer än så att ge. Alla har självklart olika musiksmaker, men nog fan kan dom skriva texter alltid. Ska man klaga så kan man hellre klaga på 90% av musiken som går på radio idag!