Folk kommer och går, en del stannar längre i ens liv, en del kortare, vare sig man vill det eller inte. Ibland känns det som att hela världen pausar, när det händer nåt stort, som när nån föds eller när nån dör. Men jorden fortsätter snurrar sina varv ändå i sin stabila långsamma takt, precis som förut. Livet går vidare.

Efter ganska precis ett år här nere i Eskilstuna med ett jobb jag både älskat och hatat (på ett bra sätt), går mitt liv nu vidare mot ett nytt jobb. Kanske inte direkt vad jag tänkte mig för ett år sedan när jag flyttade hit, men jag är ändå så himla glad över att få ha varit med om det här året, det har varit en resa utan dess like. Jag är miljoner erfarenheter rikare och går ur det starkare än någonsin. Kanske den viktigaste lärodom jag fått är att jag faktiskt står pall för otroligt svåra situationer, jag har inte backat, utan ridit ut storm efter storm och stått stark tillsammans med underbara arbetskamrater. Jag har lärt mig att jag kan lita på mig själv även i mycket svåra stunder.

Jag vet ännu inte vad mitt nya jobb blir, men det känns nästan lite som att det kvittar. Jag är just nu ett fall för omställningsgruppen och dom letar nya jobb för fullt. Det värsta som kan hända är väl att det blir något för tråkigt, haha, och då får jag väl söka mig vidare till något bättre. Det viktigaste är ju faktiskt att ha ett jobb och det har jag eftersom jag är fast anställd i Eskilstuna kommun.

Från det ena till det andra har jag filosoferat lite. Istället för att känna skräck inför sin 30-årsdag borde man känna glädje och stolthet över att ha klarat livet i hela 30 år. Varje dag är en utmaning, att ta sig från morgon till kväll är inte alltid lätt. Ett år utan stora missöden borde helt klart firas, och 30 år borde firas stort! Att bli äldre är en bedrift, något att vara stolt över, absolut inget man ska sörja. Min 30-års dag är ungefär ett halvår bort och jag har bestämt mig för att vinka hej då till 30-års krisen och istället välkomna den visdom och stolhet bara livserfarenhet kan ge.

Det fortsätter komma snö här nere i söder och jag känner mig riktigt hemma :)

Husse lär pluttarna high five :)

Jag har bakat muffins! Erica höll på att svälja tungan när jag berättade det, haha :) Jag bakar typ aldrig, så detta är mer eller mindre en sensation ;)

Bildbevis :)


Det blev fler än tre :) det blev faktiskt runt 25 stycken, men dom tog slut fort för dom var jäkligt goda :)

Fan vad kul det var att se hjältarna igen, och Foppa, det kändes overkligt att han for runt där nere på isen :) Som vi jagade efter MoDo killarna i Kempehallen i min ungdom, vet inte hur många autografer jag har... Jag och två andra tjejer gjorde till och med våran praktik på Kempis för att komma nära killarna, haha, det berättar lite om hur fanatiska vi var för såååå kul är det inte att torka alla stolar i hela Kempis :)

Tyvärr, tyvärr så vann dom ju inte, men fick första målet så glädjen var total där ett tag i början :) Vi lyckades också hamna bredvid MoDo klacken så vi kunde glatt hänga med i alla gamla hejjar ramsor, fy fan vilken ståpäls jag hade i början :)

Två väldigt glada vänner och en lite mindre glad pojkvän :D


Vi drog med oss pojkarna till matchen, ingen av dom det minsta intresserad av hockey, haha. Flemming sa efteråt att det liknade boxningsmatch mer än hockey, och jag ger han lite rätt eftersom det var väldigt bråkigt ett tag, speciellt i första period och som alltid tyckte vi att dommarn var dum i huvudet :)



Som sagt gjorde MoDo första målet och det såg jättebra ut, sen blev det utvisningar och i spel 3 mot 5 kvitterade Djurgården... mutter... Sista minuterna var ställningen 2-1 till DIF och MoDo tar ut sin målvakt innan tekning, DIF vinner tekningen och skjutsar iväg pucken hur lätt som helst in i tomt MoDo mål... suck... Samma sak upprepas ännu en gång innan MoDo sätter tillbaka sin målvakt och spelar sista sekunderna av matchen. Varför tar man ut målvakten innan tekning?? Aja, you win some, you lose some... HEJJA MoDo!

Nu har jag haft dreadsen i mer än fyra månader. Känns som jag alltid haft dom och jag trivs jättebra, love it love it love it! :)

Strukturen på dom har ändrats jättemycket, från början var dom hårda och nästan oböjbara och jag var försiktig när jag rörde dom för jag var så rädd för löst hår. Nu har jag massor av löst hår och jag tycker bara det förhöjer looken, det ser mer naturligt ut. Jag har virkat mycket mindre sista veckorna också, men det kan nog behövas snart eftersom det lossnar massa i "skarven", där mitt hår slutar, dom får ju inte ramla av liksom! Egentligen gillar jag inte att jag satte i löst hår, men andra alternativet var att vänta flera år på att få nån längd på dom. Hade kunnat gjort det, men det hade sett förjäkligt ut! :) Jag längtar tills mitt hår är nog långt så jag kan ta bort "extra håret", så slipper man oroa sig att nåt ska lossna liksom.

Färgade lite också för typ en vecka sen, några blev svarta, några röda och några färgade vi inte alls :) Kul med lite färg!







Så ser det ut nu för tiden :)

Imba blir ägd av snöbollar och Erica av bollhav!

Tyvärr så missade jag inledningen: Erica impulsiv-stegar in till bollhavet, sätter sig på kanten, ger till ett tjut när hon baklänges ramlar in i bollarna och blir liggandes på rygg asgarvandes. Behöver jag säga att händelsen inte direkt missades av de runt om :)



I love you for being you <3 Puss

Verkar som det är en ny istid påväg :) Härligt tycker hundarna :D

Igår var det lite varmare iallafall och när vi var ute syndes det att det var lite tyngre för hundarna att skutta runt i tösnön. Flemming (lekfarbror) kunde till och med springa ifrån dom!



Sen "missade" han att jag stod ivägen, snöblind? ....knappast :)

När vi kom in på "fast mark" igen efter all lek i djupsnön så vi att Imba hade blivit anfallen av snöbollar! Hela undersidan var full! Tydligen tyckte dom Imba var trevligast att sitta på för Tia hade dom knappt rört.



Stackars liten! Försökte ta bort det värsta och sen fick hon en ljummen dusch för att få bort resten hemma.

Snöbollarna 1 - Imba 0