För ca 5 timmar sen kom en arbetskamrat in och såg helt chockad ut, - "vet ni vad som har hänt", säger hon, - "Michael Jackson har dött, han fick en hjärtattack". Min hjärna stannar upp, va? nämen nej, eller.... va?? Nej! Han kan inte dö!

Min Michael som jag avgudade, älskade, grät, somnade, skrattade, dansade till. Michaels röst som tröstade mig, stärkte mig, lugnade mig, ja, hans röst och musik var allt för mig. Han var en GUD.

Nu är det ju några år, kanske 10-15 år sedan jag släppte min totala hängivelse till honom, men han var min första och hittills största idol och det känns i hjärtat nu när han är borta.

Jag minns hur jag klippte ut alla tidningsreportage och klistrade in i en pärm, en pärm som fort blev två pärmar och jag lärde mig allt om honom, min första (och enda, såå gammal är jag inte ^^) LP skiva är hans "Bad" och jag kan fortfarande känna lukten av plasten som skivan var i. 1992 gick min dröm i uppfyllelse när jag fick åka till Stockholm Stadion och se honom live på Dangerous turnén. Det var stort för 12 åriga lilla mig .... :)

Efter det kom sexanklagelserna och det känns som att han aldrig repade sig från det, trots att han faktiskt blev friad. Det var också nu han enligt mig började se riktigt spooky ut. Hans näsa, hans ögon, allt såg fake ut. Nä, jag vill minnas Michael som den otroligt begåvade, glade, charmige showaren han faktiskt var i toppen på sin karriär.

Såhär vill jag minnas Michael
 

Michael Jackson är död... jag fattar det inte...