Förra veckan var det ÄNTLIGEN dags för mig att åka "hem" till Norrland igen och träffa sambon och hundarna. Oj vad jag har saknat dom...

Resan upp gick över förväntan kanske mest för att jag hade fantastiskt sällskap :) Vi gick ut stenhårt med att bunkra upp Cola men pauserna blev ändå många (kan ha berott på all Cola) Vi hade också en väldigt intelligent lek för oss, att snabbast nämna artist och låtnamn på radiomusiken, fan vad det snackas mycket på kanaler man tror spelar musik "non-stop"... Det var heller inte så mycket upprepning som jag trodde, den låt som först kom upp en andra gång var förvånande nog REM - Losing my religion, men visst, vi hörde Pokerface och Hot and cold några gånger också :)

Hemma i Norrland var det kallt! -24 när vi kom fram till Kramfors... Där bytte jag bil till min kära Ford som numera har en fungerande fläkt(!) och sen gick det snabbt hem till Bjästa för att få träffa älskling(arna). Kärt återförenande blev det kan jag säga <3

För första gången har jag nu upplevt det Erica för det mesta upplever när hon är i Norrland, jag var fullbokad med att hinna träffa alla och ändå hann jag inte gå och hälsa på gamla arbetskompisarna. Tänkte att jag skulle ta det nästa gång jag. Lite speciell känsla ändå att vara på besök hemma liksom.

Dagarna flög iaf och pang så var vi påväg igen. Eftersom Tia inte löpt än så bor hon hos Annica och Anders, hon ska ju till Finland på äventyr så fort hon behagar att löpa. Tråkigt att lämna henne, men för nu är det den bästa lösningen. Resten av flocken kom med ner till Eskilstuna och det är såååå skönt att ha dom nära igen.

Kände att jag tog lite farväl av Norrland nu, jag tittade lite extra på bergen och skogen och kände att jag kommer nog att sakna det här. Men jag känner mig väldigt säker på mitt beslut att flytta söderut, det var dags att göra nåt nytt och spännande! Skogen i Norrland finns ju kvar, och mina föräldrar blir nog inte särskilt ledsna om jag kommer på besök ofta ;)

Kram!