Jo, jag var ju till Ö-vik och hälsade på. Var förbi mitt gamla jobb och surrade med dom ett tag. Tydligen så är det rätt kaotiskt just nu, brukar ju bli så när det ska omorgniseras... tycker lite synd om dom. Jag saknar mina gamla arbetskamrater, dom är bra. Tog med mig ett påskägg med godis i till dom, för att visa att jag liksom inte glömt dom :)



Efter mycket surr kom jag mig iväg mot hundtorpet och en väntande Annica. På vägen dit hann jag ringa till Hanna, en jobbkompis jag hoppats skulle jobba när jag kom men var ledig... fick tag på henne och frågade om vi skulle äta ihop senare. Det tyckte hon lät som en bra idé. Väl framme på Torpet var Eleanor där också, kul tyckte Tia som verkligen älskar sin kennelmamma :) Vi surrade en stund och sen gick Annica och jag iväg på prommis. Tia och Tino var typ oskiljbara som vanligt, dom leker så himla bra ihop, har alltid gjort det sen valptiden. Det kan man kalla syskonkärlek!

Innan vi gick iväg knäppte Eleanor ett underbart kort på Tia och Tino :) Dom har nyss härjat hejdlöst och skakar nu av sig lite grann, men tar inte ens då ögonen ifrån varandra :D



Prommisen var härlig, jag kommer sakna Torpet och Annica. Men jag lär nog komma på rätt täta besök nu framöver eftersom Tia förhoppningsvis ska ha valpar, hihi :)

Efter Torpet for jag tillbaka till Bjästa hem till Hanna som nyss flyttat till hus! Jättefint var det. Där välkomnades jag av två små mopsar, så himla söta och roliga! Vi gick till Mantovani (som vanligt) och åt pizza som bara Mantovani kan baka :) Tror dom slänger på typ dubbelt med ost eller nåt, gott är det iaf. Där fick jag lite extra uppdatering vad jag missat sen jag drog i januari :) Mätta och belåtna gick vi hem till henne igen och drack te, slö kollade Glamour (Hanna följer serien och jag slö kollade, ska inte säga nåt eftersom jag för några år sen var helt fast i Sunset Beach hehe) Sen tog vi en liten promenad med hennes och mina hundar. Det blir så uppenbart hur stora mina hundar är när dom är bredvid små hundar, såg rätt kul ut ^^ Små mopsarna med sina små ben nådde knappt upp till magen på Nera och Tia :)

När jag for mot Västhammar igen var jag helt nöjd, allting är ju kvar fast jag har flyttat liksom. Ett tag kändes det som att jag lämnade allt för att aldrig återvända. Det kändes lite konstigt att åka förbi gamla lägenheten, den var bra, den fanns där för mig när jag verkligen behövde den, svårt att förklara. Men nu är den tiden över och jag känner att jag nog kommer trivas i den nya staden med den nya lägenheten.

Kram och gonatt!

Jo, jag ska köpa en till biabädd åt dom så dom slipper trängas i samma ;)