Zombies 5k, vecka 4, pass 1, 2 och 3

 
Vecka 4, pass 1:
Den 26 mars gjorde jag första passet på den nya veckan. Nytt upplägg: 5 min gå, 5 min fritt, 10 höga knän, 1 min gå sakta, 1 min gå fort (5 gånger), 1 min gå, 30sek spring (5 gånger), 15 min fritt. 
 
Har lärt mig att gå ut lugnt första nya passet så jag får känna på det nya upplägget. Sprang de första fria 5 min utan problem, kände av något i vänster fot när jag gjorde höga knän så tog det lugnt med dom. 1 min gå sakta/gå fort kändes irriterande, jag ville springa. 30 sek spring i nästa övning kändes också för kort, men jag fattade att de gjort en lugnare start för att jag ska klara 15 min fritt på slutet. Klarade också de sista 15 minuterna, sprang hela tiden, men satan i gatan vad jobbigt det var! Det är dock benmusklerna som det tar emot mest i, andningen är helt ok när jag springer så sakta som jag gör. Det blev 6 km på 51 minuter.
 
Runner 4, Jody, och Sam var med mig ut idag på springtur. Sam är tillbaka, men han sörjer fortfarande den gamla runner 5, Alice. Sam pratar mest om sin sorg och Jody försöker stötta honom. Doctor Myers leder träningen och säger vad vi ska göra när vi ska göra det. Inga zombs idag. Fick en tröja som det står "Runner 5" på som belöning, nu är jag en i gänget :)
 
 
 
Vecka 4, pass 2:
Den 28 mars gjorde jag andra passet för veckan, samma upplägg som ovan. 

Gick ut lugnt idag med, sprang alla fria minutrar och känner stor skillnad på andningen. Känner dock av foten igen och gör inte höga knän helt enligt programmet. Det känns stötigt att springa och vaderna och fötterna känns stela.Tänker att jag nog behöver ett par bättre skor, springer runt i ett par jättegamla Adidas skor med jättetunn sula... Blev 5,52 km på 47 minuter.

I storyn får jag sällskap på springturen av Sam. Han har fått instruktioner av Dr Myers att sköta min träning i början. Han har enormt roligt åt mina höga knän, tydligen ser jag rolig ut.... Han pratar också allvarligare saker med mig. Han berättar mer om Alice och hennes sökande efter sin syster, Frances, och han vill att jag hjälper honom söka vidare efter systern. Alice hade använt Rufflenet i flera månader och gjorde anteckningar efter varje person hon fick kontakt med där. Hon brukade också springa till närliggande läger och förhöra sig om det fanns någon info om systern. Sam beundrade henne för att hon inte gav upp. Innan hon dog, fick hon kontakt med ett läger i väst som berättade att någon med systerns namn passerat där. Sam berättar också att han ska kolla upp lite mer innan han skickar mig någonstans, han lovar att inte skicka mig i fara. Han vill gärna att systern ska få veta att Alice dog när hon hjälpte andra. I slutet av träningen får jag Alice´s anteckningar av Sam.
 
 
Vecka 4, pass 3:
Den 31 mars gjorde sista passet för veckan. Samma upplägg som ovan.

Kände mig rätt stark idag och sprang lite fortare de första 5 fria minuterna. Har bestämt mig för att springa alla fria minuter i fortsättningen, för att vara säker på att hänga med i programmet. Tror att det annars blir lätt att bara gå, jag ger lätt upp när det tar emot som sagt. Skippade typ höga knän för det känns i vänster foten idag med. Tänker att det är för att jag springer på asfalt med jättetunn sula.... Det blir bättre längs springturen och känns mest i början så jag är inte så orolig. Känner inte alls av det mellan springturerna. Blev 6,08 km på 49 minuter.

I storyn hände det grejer idag. Runner 6 är skadad en bit utanför Abel och det är zombies mellan henne och Abel. Det finns ingen annna runner tillgänglig så det blir mitt jobb att hänga på mig en ljudgivare och locka bort zombierna därifrån så hon kan ta kortaste vägen tillbaka till Abel. Efter ett tag får Sam ett meddelande från Runner 13, Cameo, hon är med runner 6 som blöder mycket ur ett sår i benet. Det är bråttom nu. Jag får sätta på ljudgivaren och zombierna börjar jaga mig, Sam fattar att det inte är roligt men påminner mig om att jag rädda Runner 6´s liv... Dom jagar mig ett tag och sen får jag stänga av ljudgivaren och springa hemmåt igen. Zombierna var ganska långsamma som tur var. Väl hemma i lägret igen blir jag belönad med en röd scarfs av Runner 7, hon är ledaren för alla runners. En röd scarfs får man bära som en symbol för att man räddat någons liv.


Känns ju rätt bra det här. Motivationen är kvar efter 4 veckor, jag är halvägs genom programmet för att klara 5 km, det är inte långt ifrån att jag klarar det redan nu faktiskt :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback