Folk kommer och går, en del stannar längre i ens liv, en del kortare, vare sig man vill det eller inte. Ibland känns det som att hela världen pausar, när det händer nåt stort, som när nån föds eller när nån dör. Men jorden fortsätter snurrar sina varv ändå i sin stabila långsamma takt, precis som förut. Livet går vidare.

Efter ganska precis ett år här nere i Eskilstuna med ett jobb jag både älskat och hatat (på ett bra sätt), går mitt liv nu vidare mot ett nytt jobb. Kanske inte direkt vad jag tänkte mig för ett år sedan när jag flyttade hit, men jag är ändå så himla glad över att få ha varit med om det här året, det har varit en resa utan dess like. Jag är miljoner erfarenheter rikare och går ur det starkare än någonsin. Kanske den viktigaste lärodom jag fått är att jag faktiskt står pall för otroligt svåra situationer, jag har inte backat, utan ridit ut storm efter storm och stått stark tillsammans med underbara arbetskamrater. Jag har lärt mig att jag kan lita på mig själv även i mycket svåra stunder.

Jag vet ännu inte vad mitt nya jobb blir, men det känns nästan lite som att det kvittar. Jag är just nu ett fall för omställningsgruppen och dom letar nya jobb för fullt. Det värsta som kan hända är väl att det blir något för tråkigt, haha, och då får jag väl söka mig vidare till något bättre. Det viktigaste är ju faktiskt att ha ett jobb och det har jag eftersom jag är fast anställd i Eskilstuna kommun.

Från det ena till det andra har jag filosoferat lite. Istället för att känna skräck inför sin 30-årsdag borde man känna glädje och stolthet över att ha klarat livet i hela 30 år. Varje dag är en utmaning, att ta sig från morgon till kväll är inte alltid lätt. Ett år utan stora missöden borde helt klart firas, och 30 år borde firas stort! Att bli äldre är en bedrift, något att vara stolt över, absolut inget man ska sörja. Min 30-års dag är ungefär ett halvår bort och jag har bestämt mig för att vinka hej då till 30-års krisen och istället välkomna den visdom och stolhet bara livserfarenhet kan ge.