Snart 9 år gammal är hon nu, Nerisen. Min första hund som testade alla mina gränser och lärde mig allt om olydnad. Som valp bet hon i allas händer och fötter, rymde på promenaderna, snodde mat från bordet ståendes PÅ bordet, skällde tills vi jagade henne, ja säg vad den hunden inte gjorde...



Med åren har hon blivit lugnare, hon utmanar inte längre lika mycket och hon finner sig i att lyda..... hyfsat iallafall. Hon är en helt speciell hund, svårt, envis och självständig, en fisk som defenitivt simmar mot strömmen. Tänk om man kunde krypa in i hennes huvud en del gånger för att förstå henne, för att förstå, det kommer jag nog aldrig att göra.



Nera har alltid gått ihop med andra hundar, så det är iallafall ett problem vi aldrig haft :) Hon lekte med allt när hon var yngre, med åren har hon blivit mer "för sig själv", men hon bråkar inte. Tia och hon har det aldrig varit nåt gruff mellan. När mitt ex och jag skaffade Trolla för 4-5 år sen var första gången jag såg Nera visa "dåliga"  tendenser, hon blev jättegrinig när det låg ben framme och skulle ha allt Trolla hade. Samma sak är det nu med Imba.

Hon har flygit på valpen utan förvarning tre gånger och för det mesta räcker det med att Imba går mellan Nera och ett ben som ligger en meter ifrån henne... Inte ok. Hon har bitit Imba över nosen och två gånger har det gått hål. Sista gången hon gjorde det bestämde jag mig att det här går inte. Det är inte rättvist mot någon av dem, Imba kan bli rädd för hundar och Nera mår ju bevisligen inte bra, annars hade hon inte gjort så.

När Tia var hos Eleanor började jag umgås med en jobbarkompis och hennes familj. Dom blev förtjusta i Nera från första början och Nera har älskat när vi hälsar på där. Jag pratade med dom om problemet rätt tidigt och dom sa på en gång att om jag ska omplacera henne så ska dom ha henne!

Jag har ju inte velat tro att det skulle komma dit, men i söndags flög Nera på Imba tredje gången och då bestämde jag att jo det får bli så. I måndags fick Nera komma dit och hittills har det gått super. Vi har sagt att vi provar i ca 2 månader och sen ser vi hur det känns.

Har alltid haft inställningen att skaffar man hund ska man kunna ta hand om den tills den dör... så rätt eller fel, vad vet jag, men jag känner att så länge alla hundar mår bra måste det här ju vara ett bra beslut.