Äventyr i Eskilstuna!
Jag bestämde mig för att ta semeser på tisdagen så jag skulle få tid att landa och samla mig inför intervjun. Kändes som ett väldigt bra beslut, jag for på tisdag förmiddag och det tar ju ett tag att bila 50+ mil, sju timmar mer bestämt.
Gick bra att köra, det enda som oroade mig var hur jag skulle hitta inne i Eskilstuna hehe.
När jag närmade mig E-tuna var det bara på med handsfreen på mobilen och ringa Erica som jobbade kväll. Hon lyckades riktigt bra med att guilda mig genom E-tunas många rondeller och jag kom i säkert behåll fram :) Duktig gumma! Fåglar har viskat om kritik mot min farthållning i guidningen haha, men va fan det tar jag :D Hur lätt är det då?? :)
Kvällen gick fort och vi kom i säng en bit efter 12, jag var mycket glad att det inte var jag som jobbade dan efter, tyckte mycket synd om Erica som faktiskt gjorde det hehe.
Medans hon var på jobbet satt jag och googlade allt möjligt runt personlig assistans och saker jag kunde komma på runt jobbintervjun.
Framåt 14-tiden började det snöa, hmmm, typiskt, jag som skulle gå och möta Erica på stan vid 15-tiden... Det snöade jätttemycket, stora blöta shok snö kom det och jag blev JÄTTEBLÖT! Men när jag mötte upp med Erica och hennes snöentusiasm blev livet helt ok igen :)
Vi for och mentalförberedde mig på sjukhuset, där intervjun skulle vara dan efter. Kändes skönt att ha varit i samma miljö, och veta att man hittar dit man ska. Sen gick vi på stan, underbara stad! Jag tycker om Eskilstuna!
På kvällen kunde Erica inte hålla inne sin 18,5-åring (som hon uttrycker sig) så vi for ut och rabbade lite med bilen :) Först kollade vi på några ställen där jag hittat möjliga lägenheter och sen bar det av till stor parkeringsplats JIIIHAAA :D
Så här glad kan man se ut som 18,5-åring haha
Jo, det var kul och jag kan intyga att Erica är en duktig handrabbare :)
Den natten sov jag inte mycket, vaknade typ en gång i timmen och trodde det var morgon :) När klockan var 07:00 kunde jag inte ligga kvar under täcket längre. Klev upp, duschade och klädde på mig, hmmm, Erica inte vaken än.... "Är du vaken?" inget svar. " Är du vaken?" lite högre denna gång, inget svar. "ÄR DU VAKEN?" det börjar röra sig i sängen... "Do i have to be? låter det från sängkläderna. "Ja!" svarar jag och detta är första gången i världshistorien som jag faktikst väckt Erica haha. Brukar ju vara tvärt om :)
Efter lite pyssel for vi mot sjukhuset och min intervju. Lämnade Erica i cafét och gav mig av, hittade rätt våning och avdelning och mötte chefen, vi hälsade och sen gick vi in till personen jag ev ska assistera. Det började lite roligt, jag kunde inte hålla mig länge utan att fråga vad det var för djur som fanns i hemmet. "En pitbull och två hästar" säger hon, "en pitbill, nej va kul!" säger jag och alla börjar skratta, hmmm. Då berättar hon att hon inte alls har en pitbull och att jag var den första som inte såg ut att vilja hoppa ut genom fönsret när hon sa det. Jag var tvungen att lite förvirrat, besviket men ändå glatt säga "så du har ingen pitbull?" Skratt och sen säger hon att dom bara har en liten hund, men två hästar har dom. Resten av intervjun gick bra, jag var mig själv och det verkade som att jag skötte mig bra, så nu är det bara att hoppas, hoppas, hoppas.
Från mitt håll är det inget snack om att jag vill ha jobbet, det kändes jättebra!
Efer intervjun blev for vi och åt mat, vilket var väldigt gott, jag hade inte kunnat äta sååå mycket till frukost den morgonen :)
Tack gumman för sällskap, stöd, husrum och allt det andra som jag inte kan namnge!
Resan hem gick också bra, väl hemma slocknade jag som ett ljus så fort jag hamnat i soffan :)
Nu är det som sagt bara att hoppas!
Såhär blev det föresten med ett barbord där hemma :)
Är riktigt nöjd :))
Kram!
Gick bra att köra, det enda som oroade mig var hur jag skulle hitta inne i Eskilstuna hehe.
När jag närmade mig E-tuna var det bara på med handsfreen på mobilen och ringa Erica som jobbade kväll. Hon lyckades riktigt bra med att guilda mig genom E-tunas många rondeller och jag kom i säkert behåll fram :) Duktig gumma! Fåglar har viskat om kritik mot min farthållning i guidningen haha, men va fan det tar jag :D Hur lätt är det då?? :)
Kvällen gick fort och vi kom i säng en bit efter 12, jag var mycket glad att det inte var jag som jobbade dan efter, tyckte mycket synd om Erica som faktiskt gjorde det hehe.
Medans hon var på jobbet satt jag och googlade allt möjligt runt personlig assistans och saker jag kunde komma på runt jobbintervjun.
Framåt 14-tiden började det snöa, hmmm, typiskt, jag som skulle gå och möta Erica på stan vid 15-tiden... Det snöade jätttemycket, stora blöta shok snö kom det och jag blev JÄTTEBLÖT! Men när jag mötte upp med Erica och hennes snöentusiasm blev livet helt ok igen :)
Vi for och mentalförberedde mig på sjukhuset, där intervjun skulle vara dan efter. Kändes skönt att ha varit i samma miljö, och veta att man hittar dit man ska. Sen gick vi på stan, underbara stad! Jag tycker om Eskilstuna!
På kvällen kunde Erica inte hålla inne sin 18,5-åring (som hon uttrycker sig) så vi for ut och rabbade lite med bilen :) Först kollade vi på några ställen där jag hittat möjliga lägenheter och sen bar det av till stor parkeringsplats JIIIHAAA :D
Så här glad kan man se ut som 18,5-åring haha
Jo, det var kul och jag kan intyga att Erica är en duktig handrabbare :)
Den natten sov jag inte mycket, vaknade typ en gång i timmen och trodde det var morgon :) När klockan var 07:00 kunde jag inte ligga kvar under täcket längre. Klev upp, duschade och klädde på mig, hmmm, Erica inte vaken än.... "Är du vaken?" inget svar. " Är du vaken?" lite högre denna gång, inget svar. "ÄR DU VAKEN?" det börjar röra sig i sängen... "Do i have to be? låter det från sängkläderna. "Ja!" svarar jag och detta är första gången i världshistorien som jag faktikst väckt Erica haha. Brukar ju vara tvärt om :)
Efter lite pyssel for vi mot sjukhuset och min intervju. Lämnade Erica i cafét och gav mig av, hittade rätt våning och avdelning och mötte chefen, vi hälsade och sen gick vi in till personen jag ev ska assistera. Det började lite roligt, jag kunde inte hålla mig länge utan att fråga vad det var för djur som fanns i hemmet. "En pitbull och två hästar" säger hon, "en pitbill, nej va kul!" säger jag och alla börjar skratta, hmmm. Då berättar hon att hon inte alls har en pitbull och att jag var den första som inte såg ut att vilja hoppa ut genom fönsret när hon sa det. Jag var tvungen att lite förvirrat, besviket men ändå glatt säga "så du har ingen pitbull?" Skratt och sen säger hon att dom bara har en liten hund, men två hästar har dom. Resten av intervjun gick bra, jag var mig själv och det verkade som att jag skötte mig bra, så nu är det bara att hoppas, hoppas, hoppas.
Från mitt håll är det inget snack om att jag vill ha jobbet, det kändes jättebra!
Efer intervjun blev for vi och åt mat, vilket var väldigt gott, jag hade inte kunnat äta sååå mycket till frukost den morgonen :)
Tack gumman för sällskap, stöd, husrum och allt det andra som jag inte kan namnge!
Resan hem gick också bra, väl hemma slocknade jag som ett ljus så fort jag hamnat i soffan :)
Nu är det som sagt bara att hoppas!
Såhär blev det föresten med ett barbord där hemma :)
Är riktigt nöjd :))
Kram!
Nyheter och snöbus :)
För det första kan jag berätta att jag ska på anställningsintervju i Eskilstuna! Det är en personlig assistent-tjänst och intervjun är på torsdag till veckan! Spännande som fan! Tänk om man skulle få det, ojoj.
Att flytta har funnits i tankarna i flera år egentligen, men nu senaste halvåret har det blivit allvar. Varför Eskilstuna, tja, trevlig stad för det första, inte för stort och inte för litet, det blir också närmare för Flemming hem till sin släkt i Danmark. Sen har jag också en väldigt nära kompis som bor där och det känns tryggt att ha någon man känner i allt det nya.
Så blir det inte det här jobbet, blir det nog ett annat, man får ge det lite tid för att hitta rätt.
Är ledig och befinner mig i Nyland hos föräldrarna. Till Flemming och hundarnas STORA glädje snöar det för fullt och det är härligt vitt på backen!
Bus med snöbollar är Tias favorit :)
Jag med boffarna
Jepp, vi byggde snögubben i bakgrunden, man blir aldrig för gammal!
Vi fick äran att provskjuta pappas nyinköpta gevär! Under hård uppsikt och sträng kontroll av säkerhet fick vi skjuta oss less på en skithäftig snurrgrej!
När man sköt på en liten så snurrade den upp och lade sig på den främre stången. När man sedan sköt på den stora så for alla små ner igen, skitsmart ju!
Först hade vi en ställning för geväret men det blev för lätt så vi tog bort den. Vi provade även stående utan stöd alls, men det blev för svårt, vi missade nästan alla då :)
Här är vi när vi skjuter!
Det var sånt himla fint väder idag, solen sken och igår kom det ju snö! Vi har varit ute mest hela dan och grejat med olika saker. Hundarna har fått varit med, men inte medans vi sköt förstås :)
Har egentligen inte hunnit vara så nervös inför den kommande intervjun på torsdag, men igår fick jag nån konstig "vad-ska-jag-ha-på-mig-panik" och det är väl egentligen det sista jag ska ha panik för. Jeans och en tröja, gillar dom mig så gillar dom mig liksom :)
Sista planerna är iaf att se om jag kan ta ut en semeserdag på tisdag och fara ner då. Blir lugnast så, minst stress och jag hinner sova bra och samla ihop mig innan intervjun. Bara dom hittar nån vikarie för mig så.
Igår körde vi hem några möbler härifrån. Ett "skåp" och ett databord, blev mycket bättre än tidigare! Ska också sätta upp ett barbord mellan fönstren i köksdelen så vi får någonstans att äta. Just nu kör vi utan köksbord.
Ska fixa bort kablarna bara
Hehe, smart att samla på sig möbler när man ändå kanske ska flytta :) Förhoppningsvis funkar möblerna även i nästa lgh.
Kram!
Att flytta har funnits i tankarna i flera år egentligen, men nu senaste halvåret har det blivit allvar. Varför Eskilstuna, tja, trevlig stad för det första, inte för stort och inte för litet, det blir också närmare för Flemming hem till sin släkt i Danmark. Sen har jag också en väldigt nära kompis som bor där och det känns tryggt att ha någon man känner i allt det nya.
Så blir det inte det här jobbet, blir det nog ett annat, man får ge det lite tid för att hitta rätt.
Är ledig och befinner mig i Nyland hos föräldrarna. Till Flemming och hundarnas STORA glädje snöar det för fullt och det är härligt vitt på backen!
Bus med snöbollar är Tias favorit :)
Jag med boffarna
Jepp, vi byggde snögubben i bakgrunden, man blir aldrig för gammal!
Vi fick äran att provskjuta pappas nyinköpta gevär! Under hård uppsikt och sträng kontroll av säkerhet fick vi skjuta oss less på en skithäftig snurrgrej!
När man sköt på en liten så snurrade den upp och lade sig på den främre stången. När man sedan sköt på den stora så for alla små ner igen, skitsmart ju!
Först hade vi en ställning för geväret men det blev för lätt så vi tog bort den. Vi provade även stående utan stöd alls, men det blev för svårt, vi missade nästan alla då :)
Här är vi när vi skjuter!
Det var sånt himla fint väder idag, solen sken och igår kom det ju snö! Vi har varit ute mest hela dan och grejat med olika saker. Hundarna har fått varit med, men inte medans vi sköt förstås :)
Bild på mig bara, är dålig på att posta sånna hehe. Terapi... eller nåt :)
Tycker alltid jag ser dum ut på bild...
Har egentligen inte hunnit vara så nervös inför den kommande intervjun på torsdag, men igår fick jag nån konstig "vad-ska-jag-ha-på-mig-panik" och det är väl egentligen det sista jag ska ha panik för. Jeans och en tröja, gillar dom mig så gillar dom mig liksom :)
Sista planerna är iaf att se om jag kan ta ut en semeserdag på tisdag och fara ner då. Blir lugnast så, minst stress och jag hinner sova bra och samla ihop mig innan intervjun. Bara dom hittar nån vikarie för mig så.
Igår körde vi hem några möbler härifrån. Ett "skåp" och ett databord, blev mycket bättre än tidigare! Ska också sätta upp ett barbord mellan fönstren i köksdelen så vi får någonstans att äta. Just nu kör vi utan köksbord.
Ska fixa bort kablarna bara
Hehe, smart att samla på sig möbler när man ändå kanske ska flytta :) Förhoppningsvis funkar möblerna även i nästa lgh.
Kram!
Nu är det offentligt!
Tia ska bli mamma!
Kennelmamma Eleanor har fått fria tyglar för vad vet jag om hunduppfödning :) och jag litar fullt på Eleanor. Nu har hon lagt ut det på El-Jo-Mi´s hemsida, kolla där för mer info!
Den utvalde "herren" heter Myrskynsilmän Picasso, "Kami" och är från Finland.
Om allt nu går som det ska blir det nog valp för mig och Flemming. Han är mycket positiv till det och jag är ju också jättepositiv men jag vet att det är mycket jobb. Några saker har jag dock lärt mig så gamla misstag kommer inte att upprepas, men det finns nog ett stort gäng nya man kan snubbla på :)
Tias bror Tino, parades med en tik för en tid sedan. Tyvärr blev det komplikationer och inga valpar överlevde, även tiken blev mycket sjuk, men klarade sig som tur var. Med detta i bakhuvudet är det ju förstås lite nervöst, men jag tycker att det här är jättespännande. Medveten om att nåt kan gå fel ska man alltid vara och risker finns det med allt.
Ska bli kul att följa utvecklingen och det blir ju så himla mycket mer speciellt när det är ens egen hund som ska paras. Valparna kommer ju alltid vara speciella för mig, vart dom än hamnar liksom.
Kan för övrigt berätta en annan lite rolig grej, haha, blev utbjuden på en öl av en 21-åring idag, hehe, och han visste faktiskt att jag är 28 :)
Frågan är ju dock, är man gammal när man tycker en sån här grej är en komplimang? Kanske inte nån jättesupermegastor åldersskillnad men ändå
Ja, roligt var det iaf trots att svaret på hans fråga belv ett enkelt nä.
Sen till nästa iaktagelse. För bara 1 eller 2 år sen hade jag varit jätteobekväm i den här situationen, undrat hur jag ska säga nej på bästa sätt, och blabla ... kanske har man mognat och fått lite självsäkerhet med åren? Verkar fan inte bättre :)
Kennelmamma Eleanor har fått fria tyglar för vad vet jag om hunduppfödning :) och jag litar fullt på Eleanor. Nu har hon lagt ut det på El-Jo-Mi´s hemsida, kolla där för mer info!
Den utvalde "herren" heter Myrskynsilmän Picasso, "Kami" och är från Finland.
Om allt nu går som det ska blir det nog valp för mig och Flemming. Han är mycket positiv till det och jag är ju också jättepositiv men jag vet att det är mycket jobb. Några saker har jag dock lärt mig så gamla misstag kommer inte att upprepas, men det finns nog ett stort gäng nya man kan snubbla på :)
Tias bror Tino, parades med en tik för en tid sedan. Tyvärr blev det komplikationer och inga valpar överlevde, även tiken blev mycket sjuk, men klarade sig som tur var. Med detta i bakhuvudet är det ju förstås lite nervöst, men jag tycker att det här är jättespännande. Medveten om att nåt kan gå fel ska man alltid vara och risker finns det med allt.
Ska bli kul att följa utvecklingen och det blir ju så himla mycket mer speciellt när det är ens egen hund som ska paras. Valparna kommer ju alltid vara speciella för mig, vart dom än hamnar liksom.
Kan för övrigt berätta en annan lite rolig grej, haha, blev utbjuden på en öl av en 21-åring idag, hehe, och han visste faktiskt att jag är 28 :)
Frågan är ju dock, är man gammal när man tycker en sån här grej är en komplimang? Kanske inte nån jättesupermegastor åldersskillnad men ändå
Ja, roligt var det iaf trots att svaret på hans fråga belv ett enkelt nä.
Sen till nästa iaktagelse. För bara 1 eller 2 år sen hade jag varit jätteobekväm i den här situationen, undrat hur jag ska säga nej på bästa sätt, och blabla ... kanske har man mognat och fått lite självsäkerhet med åren? Verkar fan inte bättre :)
Kram ;)
En enda röra...
....i mitt huvud idag.
Allt som är på gång på jobbet snurrar runt runt, möten hit och dit, chefen säger si och facket säger så, och jag vet inte ens vad jag har för tjänst. Är sammankallande i en schemagrupp, men enligt chefen finns det inget att jobba med än. Ingen vet nåt och ingen verkar ta tag i det. Jobbigt att bara vänta, känns som fritt fall utan fallskärm.
Igår fyllde Flemming år, tror han spenderade 4 timmar i telefonen, de flesta av hans firare bor ju i Danmark :) Det blev hans favorit brownies med vaniljvisp och massa olika kex, han älskar kex :) Egentligen tror jag han helst hade varit ute och fiskat, han har blivit helt tokig i fiske, far ut varje dag med spöna. Flugfiske är det roligaste säger han, men kallt om fingrarna nu när det börjar bli minus.
Igår ringde också en arbetskamrat och berättade att en vårdtagare som jag var riktigt nära gått bort. I tisdags flyttade hon ner till sjukhemmet (som ligger i samma hus som service där jag jobbar) och jag var där för att hälsa på i onsdags, men då hade hon redan lagt sig för natten. Nästa dag hann jag inte, dagen efter pratade vi om det, men nåt annat kom ivägen och nu är det för sent.... Det känns lite snett, hon var speciell.
Idag jobbar jag kväll som vanligt 16:15-21:15. Jobbar kvällar hela veckan, ledig på torsdag bara och då är det möte med facket. Alltså ingen kväll ledig denna vecka... suck. Ser så mycket fram emot att få slippa dessa kvällar.
Tog en rolig bild på Nera igår:
Jag råkade välta den ena tunnan som var tom sånär som på lite smulor i botten haha. Ser ut som om hon inte får nån mat stackarn, men jag lovar, hon svälter inte ^^
Sånna här grejer gör att man älskar dom ännu mer :)
Kram!
Allt som är på gång på jobbet snurrar runt runt, möten hit och dit, chefen säger si och facket säger så, och jag vet inte ens vad jag har för tjänst. Är sammankallande i en schemagrupp, men enligt chefen finns det inget att jobba med än. Ingen vet nåt och ingen verkar ta tag i det. Jobbigt att bara vänta, känns som fritt fall utan fallskärm.
Igår fyllde Flemming år, tror han spenderade 4 timmar i telefonen, de flesta av hans firare bor ju i Danmark :) Det blev hans favorit brownies med vaniljvisp och massa olika kex, han älskar kex :) Egentligen tror jag han helst hade varit ute och fiskat, han har blivit helt tokig i fiske, far ut varje dag med spöna. Flugfiske är det roligaste säger han, men kallt om fingrarna nu när det börjar bli minus.
Igår ringde också en arbetskamrat och berättade att en vårdtagare som jag var riktigt nära gått bort. I tisdags flyttade hon ner till sjukhemmet (som ligger i samma hus som service där jag jobbar) och jag var där för att hälsa på i onsdags, men då hade hon redan lagt sig för natten. Nästa dag hann jag inte, dagen efter pratade vi om det, men nåt annat kom ivägen och nu är det för sent.... Det känns lite snett, hon var speciell.
Idag jobbar jag kväll som vanligt 16:15-21:15. Jobbar kvällar hela veckan, ledig på torsdag bara och då är det möte med facket. Alltså ingen kväll ledig denna vecka... suck. Ser så mycket fram emot att få slippa dessa kvällar.
Tog en rolig bild på Nera igår:
Jag råkade välta den ena tunnan som var tom sånär som på lite smulor i botten haha. Ser ut som om hon inte får nån mat stackarn, men jag lovar, hon svälter inte ^^
Sånna här grejer gör att man älskar dom ännu mer :)
Kram!